Annika Waern_port.jpg
 

Annika Waern har slutat vid DSV.

Det var något av en slump som Annika Waern kom in på datavetenskapen. Hon började läsa fysik, men hoppade av. Efter att ha hjälpt sin mamma med Basic-programmering fick hon jobb på LM Ericsson för att jobba med högnivåprogrammering. Hon insåg att det nog skulle behövas en utbildning för att få bättre jobb, så hon tog tjänstledigt för att gå den den då helt nystartade utbildningen i datavetenskap vid Uppsala universitet i början på 80-talet.

 

- Jag snubblade in på området på ett bananskal, och det var jätteroligt, utbrister Annika Waern. Jag var tidigt ute och har alltså kunna följa hela utvecklingen inom datorområdet. Och på den vägen är det. Men aldrig hade jag tänkt mig att bli akademiker - när jag började hade jag tänkt läsa två år, och sedan gå tillbaka till Ericsson!

Från analysmodeller till dataspel
Större delen av sitt yrkesliv har Annika Waern varit forskare vid SICS. Det började med en doktorandtjänst 1986 och forskning inom analysmodeller. Det blev för mycket teori och till slut kände hon att ämnet var nästan något av ”intellektuell onani”. Hon ville ha något med mer anknytning till verkligheten, och det blev mer av människa-maskin-interaktion och artificiell intelligens. 

- Jag sysslade med intelligenta gränssnitt och agenter under hela 90-talet, berättar hon. Men till slut kändes ämnet lite uttröskat, och jag ville byta inriktning.

Det var här spelintresset väcktes. Hon har tre barn och såg hur snabbt barnen tog till sig dataspel. De hade någon slags inneboende driv - något som vuxna inte riktigt begriper menar hon. Och så började hon att intressera sig för spel. Några år i början av 2000-talet jobbade hon på startupföretaget Game Federation.

- Då träffade jag alla spelföretagen – särskilt på mobilsidan, förklarar hon. Det var jätteroligt, och det var ett bra sätt att komma igång.

Pervasive games
Efter några år på Game Federation var grundutvecklingen klar. Och Annika kände att hon nog  var ”för akademisk” och längtade till forskningen. 2003 kom hon tillbaka till SICS och blev så småningom koordinator för ett stort EU-projekt om pervasive gaming, IperG. Pervasive gaming är en form av mobila spel som interagerar med omgivningen.

- Det var ett jättestort projekt med tio partners och med 10 miljoner euro för tre och ett halvt år, förklarar Annika Waern. Vi tog fram en metod för både teknik- och designlösningar.

Det synliga resultatet av projekt blev en bok som kom ut 2009: Pervasive Games: Theory and Design. Boken presenterar en metod för hur man jobbar med teknik och design i en integrerad cykel. Annika är nöjd med själva projektet, men konstaterar att mycket lite blev kommersialiserat. Idag är hon lite skeptisk till den gällande modellen för EU-projekt.

– EU kräver ju att man sätter ihop s.k. demonstratorer – ofta imponerande system som sedan inte alltid håller ihop efter utvärderingen. Ge pengar till småföretag istället och ta med entreprenörer i projekten, uppmanar hon.

Kommersialisering
Annika Waern jobbar med forskning som ligger nära tillämpning, men är inte riktigt övertygad om att forskning är det bästa sättet att kommersialisera tekniklösningar. Som forskare gör man ibland alltför komplicerade lösningar tycker hon. 

Den plattform hon utvecklat för pervasive games har använts kommersiellt av ett startupföretag, Company P,  som en typ av spin-off från forskningen. Hennes forskning har också hjälpt andra småföretag som Movinto Fun att utveckla sina produkter med spelidéer och designlösningar.

- Själv kommer jag att avsluta prevasive games projektet i mars. Idag finns så många kommersiella spel, att det är viktigare att göra sociologiska studier än designforskning inom området. Och det är designforskningen som är styrkan hos min forskningsgrupp.

Sverige kan ta täten igen
Annika Waern oroar sig för att Sverige tappat den ledande ställning inom IT-området som man hade under 80-  och  90-talet. Men hon ser också möjligheter att återta ledningen inom det snabbt framväxande området Internet of Things – IoT. Det handlar om det ökande antalet uppkopplade prylar kring oss.

- De tekniska plattformarna för appar kommer från västkusten, USA. Men nu har vi en chans att komma ikapp, om vi satsar på det nya området Internet of Things. Men det behövs både forskning och kommersialisering - samtidigt! Företagen måste samtidigt ta ett kommersiellt försprång nu, och utveckla tekniska lösningar för framtiden.

Annika påpekar att 3G inte kommer klara de stora datamängderna Internet of Things kommer att innebära. Hon menar att politikerna måste satsa så att vi kan ta tekniksprånget. Här ligger företagen före - de tänker redan på nästa språng.

- Just nu förutsätter alla att operatörerna bygger ut 4G så att allt funkar. Men ingen vet riktigt hur de ska tjäna pengar på det, säger Annika.

Dataspelsutbildning
DSV är pionjär inom dataspelsområdet och var tidigt ute med att erbjuda akademisk utbildning i spelutveckling. Annika Waern är förstås en av föreläsarna; hon håller en kurs i spelanalys. Det är en rätt så teoretisk kurs – och handlar om hur man tittar på spel med ett kritiskt öga och analyserar spelet ur olika aspekter. Det är lite svårt att få alla studenter på kursen att hänga med menar Annika Waern. De är bra på att spela och bra på att tycka. Men det är inte alltid bra på att förstå varför.

- Det här kan vara ett bra verktyg för studenterna, förklarar Annika Waern. Jag tycker det är bra att spelutvecklare får lära sig det här analytiska perspektivet.

 
Annika Waern, mobile-life, portrait-052(1).jpg
 

Och härnäst?
Annika Waern kommer att lämna pervasive games-området för att satsa på forskning på ”lekfullhet”. Det hon ser framför sig är ett litet forskningslabb med forskare med spelbakgrund där man fokuserar på lek och lekfullhet.

 

- Tänk om alla människor kunde få vara gatuartister en liten stund, utbrister hon. Kan tekniken uppmuntra människor att vara lekfulla och spontana?

Det hon ser framför sig är en slags öppna och interaktiva installationer där hela känslospektrat ska kunna uttryckas - också med kroppen.

Annika kan se tillbaka på en lång forskarkarriär, där hon kunnat följa hela utvecklingen inom IT-området. Hon är medveten om att hon nog jobbat lite för mycket de senaste tio åren – stundtals har hon jobbat ”gränslöst mycket”. Och nu börjar hon fundera på balansen i livet.

- Jag är 51 år och tycker att det är en härlig ålder. Jag tänker bättre när jag inte jobbar fullt så intensivt - jag tror att man kan bli lite korkad av att jobba för mycket! Jag brukar ta en lång sommarsemester, när jag läser mycket och skriver en del. När jag kommer tillbaka från den har jag alltid nya idéer, avslutar Annika Waern.