Läs mer i Staffan Selanders forskarprofil
Staffan Selander är professor i didaktik och kommer närmast från Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. Staffan Selander har alltid funderat över hur man klassificerar världen och hur man kan få kunskaper att leva kvar. Han har rört sig inom ämnen som sociologi, vetenskapsteori, pedagogik m.fl., men att det till slut blev pedagogik var något av en slump.
- Jag har levt något av ett nomadiskt akademiskt liv, säger han med ett leende. Jag började studera i Lund, fortsatte i Göteborg och disputerade i Stockholm. Jag har jobbat vid Uppsala universitet, Högskolan i Härnösand och på Försvarshögskolan.
1996 blev han professor på Lärarhögskolan. Som svar på frågan varför han ville bli akademiker så säger han lakoniskt: ”Jag ville resa och jag ville skriva, men jag visste inte då vad det var för yrke”. Och det har blivit mycket skrivet kan man se av publikationslistor – både vetenskapliga artiklar och böcker inom didaktik.
Teknikstött lärande
Staffan har i sin forskning intresserat sig för lärandet och det gränssnitt som eleverna möter. Det handlar alltså inte så mycket om ”den rätt undervisningen” som om de olika lärprocesserna. Det han nu fokuserar på är hur tekniken kan stödja lärandet.
- Mitt forskningsområde ligger när det som görs vid DSV, förklarar Staffan. Jag har redan samarbetat mycket med Robert Ramberg och Tessy Cerratto, så det här känns självklart.
Staffan har tidigare ägnat sig åt forskning om texter, leksaker och museer som aspekter på multimodala resurser som används i olika slags lärprocesser. Nu handlar det mer digital teknik och hur man designar miljöer och redskap för att stödja lärandet – didaktikdesign.
- Den intressanta vändningen för min del var att börja studera lärande ur ett kommunikationsperspektiv istället för att ta utgångspunkten i psykologin, berättar Staffan.
De nordiska länderna är ledande när det gäller design för lärande ur ett bredare perspektiv. Här bedrivs ett framgångsrikt nordiskt samarbete, men Staffan samarbetar också med Institute of Education i London och med University of Wisconsin i Madison.
Staffan har bidragit till en serie böcker om design för lärande, liksom för tidskriften Design for Learning som ges ut med två nummer per år sedan 2008, samt den konferens om ”Designs for Learning” som vartannat år anordnas i Sverige eller Danmark. Han har också varit med och skapat en webplats för Utbildningsradion – Didaktikens verktyg. Där svarade han för den del som handlar om design för lärande.
Projekt
Med till DSV tar Staffan sina projekt och tidskriften Design for Learning. Hans doktorand Anna Åkerfeldt fortsätter också sitt arbete på DSV. Staffan deltar i Stockholms universitets projekt Future learn som slutförs i sommar. Men han hoppas självfallet på en fortsättning.
- Det har börjat komma ut många spännande saker genom Future Learn-satsningen, understryker Staffan. Jag vill att vi ska ta vara på den energin och kunna fortsätta jobbet.
Staffan har närmare 4,5 Mkr från Vetenskapsrådet för REMAKE – ett projekt som syftar till att undersöka hur lärandet påverkas av de redskap man använder sig av i undervisningen, vad som räknas som kunskapsrepresentationer och vilka erkännandekulturer och bedömningspraktiker som utvecklas med digital teknik. De områden som empiriskt fokuseras rör medeltiden.
Staffan gillar att få sätta igång saker, och han planerar att starta en doktorandkurs i samarbete med University of Wisconsin med stöd från Stockholms universitet. Han planerar också ett mentorsprogram för doktorander och docenter.
- Man formar sin tid och formas av sin tid. Det är viktigt bevara stabilitet samtidigt som man är öppen för nya utmaningar och förnyelse. Jag är alltid nyfiken på nästa steg, så det ska bli jätteroligt att vara på DSV, avslutar Staffan Selander.