Patrik Hernwall är lektor och kom till DSV 2010, men har drivit två forskningsprojekt vid Södertörns högskola fram till nu. Det är något av en slump att han blev forskare. Hans intresse för barns utveckling förde in honom på lärarbanan, och han tog en förskollärarexamen 1989 vid högskolan i Karlstad.
- Jag kom till Stockholm 1990 för att jobba några år som förskollärare innan jag skulle återvända hem till västkusten, berättar Patrik. Jag började också plugga en kvällskurs i pedagogik vid Stockholms universitet.
Och på den vägen är det. Det blev så småningom en c-uppsats på pedagogiska institutionen 1993 där han intervjuade lågstadiebarn om deras uppfattning om datorer. Efter magisteruppsats och amanuenstjänst vid samma institution fick han ett förmånligt erbjudande om en doktorandtjänst ett par år senare.
- Om jag tittar tillbaka, så har jag alltid varit intresserad av barn och deras möte med populärkulturen. Det är inte främst medierna i sig utan barns villkor och kulturella uttryck inom t ex digitala media som intresserar mig, berättar Patrik.
Nya medier i skolan
Patrik menar att det ibland nästan verkar som om pedagogiken går ut på att skydda barn från den nya medievärlden. Han vill istället lyfta fram och ta tillvara barns medieanvändning. Barn är spontana i det de gör, och det de gör måste vara viktigt för dem. När han började doktorera aktivt så var de nya medierna i fokus: 1996 fick allt fler e-post och Internet blev allmänt tillgängligt. När möjligheterna kom så skapade barnen sina egna arenor. Och detta måste ges utrymme i skolans arbete hävdar Patrik.
- Det har förändrats så otroligt mycket, samtidigt som är det så lite som hänt. Det är frapperande hur många skolledare som brottas med frågorna om vart vi är på väg – och som samtidigt har svårt att se vad de digitala medierna kan användas till, betonar Patrik.
Patrik har jobbat med utvärderingar av skolors mediesatsningar – studerat implementeringen och utvärderat effekterna. Han kan konstatera att förväntningarna alltid är höga på förändringar och inte minst på konkreta resultat – gärna i form av högre betyg.
- Det blir effektivare, men inte alltid på det sätt som det var tänkt, förklarar Patrik. Det är viktigt att mäta resultaten på andra sätt och inte stirra sig blind på betyg.
Patrik har många samtal med lärare när det gäller pedagogik och menar att han ibland försöker provocera för att nå resultat och få förändringsvilja. Han vill diskutera frågor som vad vi ska lära ut, vilka kunskaper är viktiga och hur vi ”mäter” kunskaperna. Här finns mycket kvar att göra menar Patrik, och här krävs ett annorlunda synsätt.
- Skolan är ju miljön för alla svenska barn under 10 års tid. Vi måste tänka ”våra barn” och inte ”våra elever”. Skolan måste se barnen – individerna – att ta vara på deras lust att lära, understryker Patrik.
Möten mellan forskare och lärare
Barn kommer till skolan med andra tankar än lärarna. De är ofta läs- och skrivkunniga och vana vid att kommunicera via medierna och att navigera för att hitta information. Barn vill kunna tala om vad de kan, men skolan mäter bara vad de kan enligt ”konventionen”. Och Patrik är övertygad om att forskarna skulle kunna bidra till nya tankar.
- Jag vill hitta sätt att få möten mellan forskare och praktiker. Lärare vill gärna, men det finns inte tid och utrymme för sådana möten – inte heller alltid för forskarna, påpekar Patrik.
Enligt Patrik är det ett problem att skolministern inte verkar vara intresserad av frågorna. Det saknas också ofta digital kompentens inom kommunerna som ju har ju huvudansvaret för skolan. Just nu jobbar han med en ansökan till Vetenskapsrådet som rör bland annat utvecklandet av digital kompetens i nya och innovativa skolmiljöer.
- Mitt uppdrag är inte att förändra den svenska skolan. Men jag vet att vi forskare har mycket att bidra med, understryker Patrik. Jag ser stora värden i samarbeten med lärare och elever, gärna i form av aktionsforskning.
Sociala medier och genusfrågor
Ett annat tema i Patriks forskning handlar om unga, sociala medier och genus. I det avslutade GTO-projektet studeras hur genus skapas och uttrycks i onlinemiljöer bland unga människor. Han har då intresserat sig för vad det betyder för unga och vilka redskap de använder sig av. Patrik menar att de nya medierna knappast har inneburit en större frihet för individuella uttryck genom de nya medierna.
- Det är utopiska idéer att du kan vara vem du vill. Maktstrukturen har samma mönster som tidigare – och i någon mån har det kanske till och med blivit värre. Medierna konstruerar normer och värdemönster som är påtagliga, genomträngande och globala. Värdemönster kan uppfattas som närmast aggressiva i sin framtoning, menar Patrik.
Framtiden
Patrik jobbar bland annat tillsammans med Chiara Rossitto och Jonas Collin i projekt kring ”distansifieringen ” av högre utbildning med ett tydligt fokus på pedagogiken i undervisning för att få in nya tankar om kvalitet i DSVs egen verksamhet. Han diskuterar också möjligheten till ett samarbete med Utbildningsradion. Han hoppas att få pengar från Vetenskapsrådet för sitt projekt om digital kompentens i skolan. Han ingår också i Rektorsakademin som ett sätt att jobba mer aktivt med den s k tredje uppgiften. Men det är hela tiden villkoren för barns utveckling som ligger honom närmast om hjärtat.
- Jag försökte länge hålla mig ifrån skolan, men jag har ju alltid intresserat mig för barn. Nu har jag ju också en teoretisk bas för att driva mitt engagemang, avslutar Patrik.
Intervju 2013-
Länkar
Patrik Hernwalls forskarprofil
Avslutade projekt
Konstruktion av genus online bland unga i Estland och Sverige, the.GTO.project
Ungas multimodala gestaltning – hur digitala medier kan användas för uttryck och reflektion, UNGMODs