Namn: Sofia
Program på DSV: Interaktionsdesign, kandidatprogram
Utbytestermin: VT13
Universitet: Polytechnic Institute of Leiria
Land: Portugal
Jag spenderade vårterminen 2013 i Caldas Da Rainha på Leirias universitet i Portugal. Anledningen till att jag valde att resa iväg var att jag var så oerhört trött på Stockholm under höstterminen. Jag ville iväg, se något annat och jag kände att jag behövde någon förändring. Jag tog ”bara” ett år off mellan gymnasiet och universitetet och jag kände att det kanske vart lite för lite, hade inte sett världen klart än och behövde nya referenser.
Jag läser interaktionsdesign på DSV, en blandning mellan psykologi, design och datavetenskap i princip och inför utbytesterminen valde jag att fördjupa mig i design-spåret eftersom DSV inte har så många designrelaterade kurser. Tyckte att det kändes skönt att åka till en skola som specialiserade på det och har resurser inom ämnet. Så, jag valde school of fine arts and design och tillslut blev det 5 kurser; typografi, drawing, informationsdesign, projekt i grafisk design och till sist en portugiskurs för språkets skull. Dessa kurser är inte densamma som jag valde från början hemma i Sverige. När jag kom till Portugal fick jag veta att vi hade en månad på oss att välja de kurserna jag ville läsa och de sa åt oss att pröva på så många kurser under där här månaden som möjligt.
Informationen från Universitetet i Portugal var knapp till en början. Vi fick maila för att fråga när vi skulle börja, så vi kunde boka flygbiljetter. Tider, datum, scheman och liknande fick vi inte reda på i bekräftelsedokumentet som vi fick från universitetet utan det var bara att fråga sig fram. Officiellt tror jag allt med vår utbytestermin blev i januari och vi åkte i februari. Men när vi väl var där nere på plats var allting mycket mindre komplicerat än jag trodde, inte alls lika strikt som här hemma utan om det var något så hjälpte alla till och alla var jätteglada för att vi var där. Hela skolan engagerade sig för oss utbytesstudenter och jag fick otroligt många nya vänner. Schema, boende, kurser och det övriga frågorna kunde dem lösa jättefort när man väl var där nere.
Året innan oss var det en annan tjej från DSV som åkte på utbytestermin på samma universitet, hon skaffade sig en pojkvän där och det var hos honom och hans kompisar som jag och de andra två svenskarna bodde hos. Huset låg tvärsöver vägen från skolan och vi bodde i ett stort radhus 7 personer. Det gick jättelätt med boende och även om man inte kände någon där så var det lätt med boende på orten. Många Erasmusstudenter bodde i studentkorridoren först och sen när man hittat annat boende så flyttade man in där, allt gick alltid fort.
Portugal är i kris som man kan läsa i tidningarna så allting var billigt. Jag kunde spara en hel del och till exempel kostade hyran för vårt boende 900 kr i månaden. Jag tyckte det var skönt att det var billigt, för då hade jag råd att resa runt i landet en massa.
På universitetet studerande man annorlunda än hemma i Sverige. Jag öppnade i princip aldrig en bok och klasserna var små och personliga. Lärarna var en och samma för varje kurs och de sa åt oss vad vi skulle göra sedan lärde vi oss det mesta genom att göra och fråga. Det var skönt med ett annat sätt att lära sig som avbrott till den akademiska världen i Sverige, dock kunde jag tröttna ibland då man kunde ha jobbat med ett jobb i 3 veckor för att dagen innan redovisning få bedömningen av läraren att det inte håller och att man måste göra om. Det gjorde dock att man lärde sig att kritik, stå för sina arbeten och tro på sig själv. Lärarna pratade på portugisiska inför klassen men kom alltid och översatte till oss efteråt, så att förstå i skolan var inga problem. Men portugisiska i sig tyckte jag var svårt till en början men man kom in i det. Jag märkte verkligen hur mycket man snappade upp och sa ord som jag aldrig tidigare sagt om man bara blev tvingad att prata om engelskan inte gick. I slutet av terminen åkte jag och de andra svenskarna på en resa med en hyrbil och tält längs kusten. Vi kom till en camping där receptionen inte kunde ett ord engelska, men med våra kunskaper tillsammans kunde vi göra oss förstådda och förstå vad han sa. Det var en häftig upplevelse när man kunde prata om det mesta med någon på ett främmande språk. Men i övrigt var portugiserna, eller alla fall de unga, bra på engelska. I Portugal dubbar man inte tv-program så som man gör bland annat Spanien vilket jag trodde man gjorde innan jag åkte dit, så jag blev positivt överraskad av språket.
Jag är verkligen jätteglad att jag åkte trots att jag var otroligt nervös och rädd innan. Man växer verkligen som människa och när man får en chans att uppleva något nytt, i ett annat land, nya människor och massor av nya upplevelser så bör man ta den. Ta en utbytestermin, du kommer inte att ångra dig!