Genebild: Flera människor rör sig inomhus i en offentlig miljö
Foto: Eva Dalin

Under coronapandemin har regeringar världen över tvingats fatta snabba beslut i ett mycket osäkert läge. Besluten bygger på olika simuleringar och prognoser, och ledorden i Sverige har varit att ”platta ut kurvan”.

– Det gäller att inte bara se människan som en sårbar och farlig kropp, utan som en kropp med knopp, säger Harko Verhagen, docent vid Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Snäva simuleringar träffar fel

Han syftar på att många simuleringar av coronavirusets spridning är alltför snäva. Människor antas följa restriktioner, och ses i princip som kroppar som löper risk att bli sjuka eller dö – inte som tänkande individer. Tillsammans med forskarkollegor i Sverige, Nederländerna och Frankrike har Harko Verhagen därför arbetat fram en alternativ, social simuleringsmodell. Den presenteras i en ny bok.

Porträttbild: Harko Verhagen, Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet
Harko Verhagen, forskare på Institutionen för data- och systemvetenskap. Foto: Privat.

Forskargruppen menar att människors känslor, tankar, drivkrafter och behov leder till skilda beteenden. Råden om social distansering följs inte – av olika anledningar. Den osäkerheten är en grundförutsättning som bör ingå när olika utfall simuleras.

– Vi är intresserade av vad som driver människor. Varför går vi i affärer fast vi vet att vi inte borde? Eftersom alla har olika drivkrafter kommer effekten av restriktioner att variera mellan olika individer.

Modellen plockar in hur människor förflyttar sig mellan exempelvis bostäder, skolor, jobb, sjukhus och busstationer – och varför.

– Vår modell är dynamisk och anpassad till upplevda förhållanden. I en del andra modeller utgår man från befolkningsuppgifter som visar vad folk gör, men saknar information om varför de gör det. Befolkningsuppgifterna har dessutom samlats in långt innan krisen var ett faktum, säger Harko Verhagen.

Scenarier som stöd för beslut

Vad händer om vi lättar på restriktionerna? Syftet med den nya simuleringsmodellen är inte att ta fram fler prognoser och siffror, utan snarare att visa olika tänkbara scenarier. De kan sedan ligga till grund för myndigheters beslut. Harko Verhagen anser att modellen har stor potential och berättar att den redan har tagits i bruk i Italien.

– Här i Sverige ser vi spår av samma tankar i det som Anders Tegnell presenterar nu. Livet handlar inte bara om att jobba eller transportera sig mellan olika platser. Vi har också behov av upplevelser och gemenskap.

– Är det viktigt att öppna Gröna Lund i sommar? Ja, för företaget är det ekonomiskt viktigt. För samhället är det ekonomiska värdet försumbart – men det sociala värdet är desto större. Vi måste balansera mellan ekonomisk och social vinst, och göra avvägningar vecka för vecka, säger Harko Verhagen.

Forskningsprojektet är speciellt på flera sätt, berättar han. Inte minst för att det är ofinansierat, och bygger helt på frivilliga arbetsinsatser från forskargruppen. Det startade i mars 2020, innan någon riktigt förstod vidden av coronakrisen.

– Vi har drivits av en inre motivation och jobbat snabbt för att få fram boken. Nu kommer vi arbeta vidare med den konceptuella modellen, och utveckla hur incitament som rör den egna nyttan vägs mot moral, värderingar och normer i samhället.

Kontakta verhagen@dsv.su.se


Mer om forskningen

Harko Verhagen, Institutionen för data- och systemvetenskap på Stockholms universitet, är en av forskarna bakom simuleringsmodellen ASSOCC (Agent-based Social Simulation of the Coronavirus Crisis). Han är också medförfattare till flera kapitel i boken ”Social Simulation for a Crisis – Results and Lessons from Simulating the COVID-19 Crisis”. Den ges ut av förlaget Springer och finns tillgänglig som e-bok. En tryckt publikation kommer inom kort. Redaktör är professor Frank Dignum, Umeå universitet.

Läs mer om boken på Springers webbplats

Läs mer om projektet på ASSOCCs webbplats